pratstund

I fredags hade vi spelning i en källare där de sålde vegansk hallonpaj. & vi har bytt namn till Frantic. Kände att det var på tiden efter att ha velat byta namn sedan starten för två år sedan. Då var vi poplyssnande tjejer som repade i vår högstadieskolas musiksal. Kunde knappt ta barréackord. Saker och ting har liksom förändrats lite sedan dess. 
  
Vi tog en av de tidiga nattbussarna, gick den femtonminuterlånga sträckan hem till mig på vägar som var täckta av is och som vanligt var vi de enda utomhus. Vi är de enda som väljer att leva litegrann. De trasiga tygskorna tog in lite för mycket slask. Satt på mitt rum och drack ur petflaskor. Skulle skapa melodier men det ville sig inte riktigt. Det går inte att tvinga fram. All vätska tog slut och stod i vägen för det kreativa skapandet. Men det var bara fint så det gjorde inget.
 
Hon skrev en text på ett kaffefilter. Riktad till mig. Jag blev rörd. & jag lovar att jag aldrig ska lämna henne.

Han kom förbi. Vi lyssnade på musik. Sov för lite. Vaknade av fint vårigt solljus.
& vi vandrade hand i hand ner mot stan som är så gott som folktom på söndagar. Snön börjar smälta och den där skylten över arbetsförmedlingen visade sju plusgrader. Det var nog mest för att solen låg på. Och i mitt hjärta var det tusen grader varmare än så.
Vi missade precis en buss hem så då det var mörkt och kväll och kallt kramades och kysstes vi bredvid busskuren. & jag älskar att vi bor åt samma håll.
Jag kommer på mig själv med att lyssna på finstämd akustisk musik.
Mitt hjärta slår hårt och nu är jag kaffesugen.