pratstund

Vi har redan gått skilda vägar. Jag blev snabbt förkrossad, men ju mer jag tänker igenom det desto bättre känns det ändå på något konstigt vis. Jag har nog kanske varit lite blind, mest levt på själva grejen att det fanns någon som tyckte om mig och sedan byggt upp någonting kring det istället för att se vad jag verkligen verkligen känner (eller ja, kände). Jag tycker fortfarande att han är en himla fin person, men det var nog aldrig mer än så och jag glömde nog lite bort det längs vägen. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar, men det är svårt att sätta fingret på situationen. Det som hände var helt enkelt det bästa. Tyvärr.

Det är dyrt med fika och svårt att skapa musik när man har planerat att göra det

Nu är det vår och här får ni ett litet aprilsoundtrack. Jag har för övrigt fått jobb på Siestafestivalen, men vet inte om jag ska köra på för det är läskigt och lite tråkigt att vistas där själv. Är det någon fin själ som ska dit?

Världens finaste.