pratstund

Jag lämnar det fina vinterlandskapet för en jul i Florida. Vi ses nästa år igen, och vi får se till att det blir ett himla fint år.

Det råder lite kaos innuti och jag går ständigt omkring och väntar på något större. Bättre. & jag hatar att man nästan kan ta på det, samtidigt som det är oändligt långt bort.
Att tiden måste gå så sakta när det är motsatsen som behövs.
Jag försöker uttrycka mig med ord men det går aldrig. Stöter ständigt på rädslan kring att missuppfattas.
Eller att orden inte alls ska styrka känslan jag känner.
Låta fel så fort de kommer ut.