pratstund

Jag vet att om jag ens försöker ge mig på att skriva någon fin utläggning om hur jag mår just nu så kommer det ändå inte framställa de känslorna på något rättvist sätt. Men jag är bara så himla lycklig. Så lycklig att jag mest inte vet om jag ska skratta eller gråta, vet knappt vart jag ska ta vägen. Jag känner mig inte så himla trasig längre, jag har blivit lagad liksom. Så gott som iallafall. Jag vill egentligen inte ens säga för mycket, för tänk om jag råkar bli förstörd igen. Då är ju en blottning av mitt arma hjärta ganska onödig. Men bra mår jag, och jag hoppas att det håller i sig länge länge. För det finns ju en person som får mig att smälta, en person som jag verkligen tänker på konstant. Så himla, himla vacker och underbar. Åh
I helgen ska jag på Popaganda. Det gör mig också glad.
& om en vecka fyller jag arton. Även det gör att mitt liv känns otroligt ultimat.

(som jag önskar att du var här nu)

Årets Emmaboda var bland det finaste jag varit med om trots att det slutade med feber sista dagen. Har framkallat de flesta av bilderna så nu får ni väl njuta, eller icke njuta, av en bildbomb;